Välkomen till 30-talet!

I fredags ringde min arbetskonsulent från företaget som sammarbetar med Arbetsförmedlingen och meddelade att de hade en arbetsprövningsplats till mig. Hon var jätte glad för det var hur lätt som helst att hitta ett jobb åt mig.

Inför att jag ska börja jobba ska jag nu gå till Arbetsförmedlingen och "träna" upp min arbetsförmåga (vi pratar alltså om en person, det vill säga jag, som har tagit akademisk examen efter att jag blivit skadad. Jag har högsta betyg på de flesta kurser efter olyckan detta trots att mina "sviter" är kognetiva. Jag har alltså full funktion i min kropp) I allafall så ska jag tränas upp och undersökas. Hur blir man då förberedd på att jobba på kontor med administration och kundkontakt? Jo, genom att genomföra ett monteringsjobb på en maskin från 30-talet. Man ska placera pinnar på ett roterande bord och sedan klossar på dessa pinnar. Under tiden sitter en man och för anteckningar över ens kroppsspråk. Sen får jag gå hem. På torsdag ska jag dit igen. Undra om jag kommer bli klädd i starke Adolf skjorts och göra knäböj med medicinboll och få min skalle mätt.

När jag höll på med film och skulle söka till Sveriges främsta filmutbildning fick jag balansera en pinne på dtt finger och gå snett genom rummet. Det kändes också extremt relevant att göra som blivande regisör. Kanske hade de som jobbade där också varit inskriven på Arbetsförmedlingen för funktionsnedsatta.

Kortare och längre perioder - om hjärntrötthet

Jag är en av alla dom som lever med hjärntrötthet efter en olycka. Att leva med hjärntrötthet är som att köra bilutan en bensinmätare. Man kan köra och det går hur bra som helst. Så bra att man till och med kan glömma bort det där med bensin, man kör - fullt upptagen av allt runt omkring när plötsligt motorn börjar hacka. Bensinen har tagit slut och du kommer ingenstans först du tankat igen. Så här är det för mer eller mindre alla människor. Energin är inte oändlig för någon (även om en del lever som om den vore det). Stora skillnaden är att hjärntrötta inte har någon bensinmätare. Det bara sköljer över en som vågor på en strand. Det behöver inte vara kopplat till att något negativt hänt eller att det varit stressigt osv. Det kan bara komma plötsligt. Här är ett vanligt scenarie:

"Måndag- jag var på ett jätte bra möte på ett företag i måndags. Allt kändes så bra! Tror verkligen att det kommer hända grejer nu. Det var som att dom verkligen förstod vilka ambitioner och kompitenser jag har. Att de förstod vem jag var och faktiskt hade möjlighet att hjälpa mig. Blev så himla himla glad! Sen åkte jag och simmade och hann med en timmes massage också innan mindfullnes avslutningen. Lyx! När vi skulle säga hej då fick jag förfrågan om att leda kursen tillsammans med J vid nästa omgång. Det var både smickrande och kul! Rätt trött på kvällen men ok"

Tisdag - " jag skulle träffa min nya arbetsterapuet. Även om jag hatar utredningar kände jag förtroende till honom. Det var roligt! Låste mig ute så köpte en sallad på stan och gick till silververkstaden. Äckeltrött på kvällen. Gjorde en massa fel i smidet och orkade inte med människor. Irriterad. Strandade i soffan med ansiktet mot sambon och blev liggandes så resten av kvällen"
Onsdag - " sömnproblem. Tar mig inte upp ur sängen"

Kanske var det för att det var många nya grejer som hände i veckan? Kanske beror det på alla myndigheter, samtal och frågeformulär?  Eller också var det endast en påminnelse om verkligheten och livet själv. För att jag ska minnas varför jag är där jag är, för att jag ska kunna vara lycklig när energin kommer tillbaka.
Det börjar oftast med att  jag känna hur tröttheten kom smygande. Konstigt, tänker jag för jag har inte haft den på länge. I bland känns det som att den inte ska komma tillbaka - som att allt är läkt och bra nu. Men så gör den sig påmind som i veckan. Tankarna saggar ihop, jag får inte riktigt ordning på dem och ibland börjar jag sluddra. Hittar inte rätt synonym på orden och tappar tråden. Ögonen blir blanka och det känns som någon stoppar in en slmg i huvudet och fyller hela hjärnan med bommul. Jag tänker men det är som om all bomull ligger emellan. Ljud blir obehagliga och många intryck totalt omöjliga. Det lixom sticker inne i huvudet. Högersidan blir tung och jag får en känsla av att en nål sticks in i en speciell punkt i bakhuvudet. Orkar inte längre någonting, inte prata med människor, inte sitta upp. Det enda som hjälper är tjocka solglasögon och musik i hörlurar eller att blunda och luta pannan mot min sambos bröst en stund. Andas djupt och påminna mig om att det kommer gå över. Det är inte for ever. Förr var tröttheten mer påtaglig och de pigga (eller friska) perioderna var korta. Nu kommer tröttheten mer sällan och varar kortare perioder. Den här gången höll det i sig bara några dagar och det är framsteg!

 Det är en skön insikt trots allt... Att det inte är forever.  För ett år sedan blev jag jätte ledsen när den kom tillbaka och trodde att det aldrig skulle ta slut.  I perioderna av friskhet kunde jag intala mig om att allt var läkt. Hjärntröttheten var ett passérat kapitell. Är så trött på olyckan, är så trött på att vara trött. Sen kom dagar som den här och då blev jag besviken att återigen inse att det inte var så.
Jag är glad för att jag inte blir besviken längre. Det gör allt så mycket mer komplicerat än vad det behöver vara (och förvärrar bara situationen). Det är en del av livet och jag är glad dom perioder som jag är som vanligt. Alla har ju sina grejer. Alla har något som påminner dem om livets komplexitet.

Hur kan du öka din anställningsbarhet och göra tiden meningsfull som arbetslös?

Så kommer måndagen och väckarklockan ringer för att påminna om en ny hektisk arbetsvecka. För andra spelar det ingen roll om dagen är måndag eller lördag. Dagarna är precis likadana så tiden tenderar att flyta ihop. Man saknar pengar och är begränsad att kunna göra saker som att spontanfika, ta en lunch ute med vänner eller en öl. Mailboxen fylls av "tack för din ansökan" och telefonsvararen informerar om "Det finns inga nya meddelande". Och det värsta är frågetecknen kring hur länge det kommer att vara så här? Den här verkligheten är vanligt förekommande hos många arbetslösa i dag. Speciellt med arbetsförmedlingens begränsade resurser som gör att många inte  får det stöd som de kanske skulle behöva. Kan då tiden som arbetslös göras värdefull? Skulle en period av arbetslöshet till och med kunna öka din anställningsbarhet?   Vad tror du själv? Jag tänker att det är lätt att falla bort under perioder av utanförskap men att det också går att göra tiden värdefull. Här kommer därför några tips:

1. Gör upp rutiner för dina dagar! Det kan vara lätt att tappa rutiner när det inte finns någon chef som väntar på en. Men tänk på alla potentiella chefer som finns därute och som kanske har behov av just det du har att erbjuda.

2. Ha mål med varje dag och gör dem konkreta så att du kan vara säker på att du vet om du uppnått dem. Hittar du inga annonser just i dag så kan en dag gå till att göra research över företag du skulle vilja komma till. När du uppnått målen så ge dig själv creed för det du lyckats med.

3. Är det svårt att komma igång. Att det känns jobbigt eller meningslöst alternativt att andra saker kommer i vägen gör då så här: sätt en timer på 25 minuter och tänk att just i 25 minuter ska du helt och fullt fokuserar på jobbsökandet. Ingenting får komma emellan. Tänk att det bara gäller ynka 25 minuter (känns det för lång tid så tänk 15 min eller en annan tidsram som känns överkomlig). Det här är ett välbeprövat knep vid uppskjutarbeteende forskning visar att efter 25 minuter blir det lättare att ta ytterligare 25 minuter och så ytterligare några till (här borde jag trycka in en referens, men jag är ledig i dag så ni får stå ut ändå) Man lurar sig själv att komma igång helt enkelt! Har du svårt att fokusera hemma - gå och sätt dig på biblioteket eller på Arbetsförmedlingen. Att visa att man kan motivera sig, strukturera sin tid och nå sina mål är något alla arbetsgivare uppskattar.

4. Motionera! Det kan låta ytligt och flåshurtigt, men motion    har faktiskt fantastiska effekter på både vårt psykiska och fysiska (såklart) välmående och gör att vi klarar stress och motgångar bättre än annars. Motionera gärna med en kompis så får du den sociala biten också. Motion behöver inte kosta något. En promenad i grannskapet eller en joggingtur är precis lika bra som ett zumbapass på gym.

5. Mindfullnes. Som jag tidigare skrev så kan alla frågetecken och nekande svar dränera en på energi. Att då lära sig slappna av, acceptans och att fokusera på att vara här och nu hjälpa dig att släppa tankar kring oro och rädsla. Mindfullnes har också en neurologisk utvecklande effekt, gör att vi kan hantera stress bättre och att vi blir bättre på att fokusera. Allt detta är sådant som är värdefullt för dig att ha med dig när du kommer in i arbetslivet senare. Det finns många bloggar, appar och böcker om mindfullness  som du kan få tag i gratis och hjälper dig att komma igång. 

6. Lär dig något nytt. Fortbilda dig genom att läs bloggar och bransch artiklar om det du vill jobba med. Lär dig något som du inte har haft tid till innan eller gör något som utmanar dig. Jag har exempelvis använt tiden till att lära mig ett nytt språk, spanska. Det har jag gjort genom gratis språkappar på min telefon och att jag lärde känna en person på arbetsförmedlingen som har spanska som modersmål. Jag har också lärt mig om aktiehandel. Inte för att jag har något kapital att investera utan för att jag tänker att när jag börjar tjäna pengar igen vill jag tjäna tillbaka de pengar som jag förlorat på att vara arbetslös. Att läsa om aktiehandel utmanar mig då jag haft en uppfattning om att allt som har med siffror att göra "inte är min grej". Nu vet jag att det kan vara det om jag bara sätter mig in i det. Ett annat tips är att gå och lyssna på ett föredrag eller seminarium. Folkuniversitetet har flera föreläsningar som är gratis och på samma sätt kan i bland  fackföreningar (om du är medlem i någon sån) anordna gratis kurser eller liknande. 

7. Utveckla dig själv - vet du vad du vill och har du en plan för hur du ska komma dit? Vad är viktigt i ditt liv? Vad är du bra på? När du är arbetslös finns möjlighet att stanna upp och faktiskt fundera på de där frågorna som du kanske inte har tid med annars. Du kan låna en bok eller börja skriva på egen hand. Eller så kan du gå och prata med någon. Jag vet att det på psykologstudenter tar emot gratis klienter under vissa delar av terminerna vilket kan vara ett tips om du har tunnkassa. Kontakta närmaste universitet med ett psykolog program så hjälper dom dig. Även coacher under utbildning tar emot klienter gratis för att få erfarenhet. För att gå tag på en coach googlar du organisationer som bedriver diplomerings- och eller certifieringskurser och mailar dom. Kontrollera bara att de är anslutna till någon form av kvalitétsorganisation exempelvis ICF du kan känna dig trygg. Självkännedom är A och O i allt kvalitativt jobbsök. 

8. Utveckla ditt nätverk - många upplever att de förlorar kontakten med sina vänner under en atbetslöshet. De har inte pengar att hänga med på aktiviteter och det blir jobbigt att svara på frågan "vad gör du för något?" Eller "hur går det med jobbsökandet?". Samtidigt kan den ovalda ensamheten vara dränerande. Föreslå billigare aktiviteter till dina vänner, säg att du vill prata om annat än jobb (om det nu är jobbigt), var aktiv på sociala medier, kontakta folk som du inte träffat på länge och fråga hur dom har det. Om du vill utveckla ditt nätverk kan du gå med i sociala comunity som Citypolarna.se eller liknande "hitta kompis" sidor. Eller varför inte bli aktiv i en ideell förening? Då utvecklar du både dig själv och får nya kontakter samtidigt som du gör något bra för andra. 

Genom att använda din tid på ett utvecklande sätt kan tiden som arbetslös både bli berikande för dig och meningsfull i dit blivande yrke och luckan i cv:t blir inte lika jobbig. 

Mina tankar om tidigare inlägg

Tänk på vad du publicerar på nätet! Det är ett budskap som ofta florerar i olika artiklar och bloggar. Nätet är en plats för det personliga varumärket att marknadsföras. Vår makt att själva kunna påverka den bild som andra får av oss. Hur tänker jag då kring mina tidigare inlägg i bloggen från 2010? Kan inläggen som ju ofta handlar om fester, dejts och ångest ligga mig i fatet i framtiden? Kan de påverka mina möjligheter att få jobb? Jag vet inte. Jag tänker att människor är så mycket mer än vad som kommer fram på instagram, facebook eller andra sociala medier. Det viktiga är väll hur vi reflekterar över våra tankar och handlingar i dag. En del tar bort alla festbilder på facebook , jag tänker snarare att det ju också är en del av personen. Är en person som aldrig festat, aldrig trampat fel eller tvivlat på sig själv en bättre anställd än andra? Eller kan det vara så att personen döljer saker? Jag tänker att allt jag har varit med om har format den jag är i dag. Det har gjort mg empatisk, ärlig och accepterande. Det har gjort mig stark och att jag kan hantera konflikter på ett konstruktivt sätt och lärt mig känna mig själv. Det viktiga är inte vad man varit med om och vad det lärt en. Så vad tänker jag om mina tidigare inlägg? I bland kan jag sakna den där friheten och spontaniteten som jag hade då. Att bara kunna dra iväg till Italien flera gånger på ett år och hänga med flator. Eller att bara flyta mellan olika fester som avlöste varandra tillsammans med inspirerande kreativa människor. Det är så långt bort från mitt liv i dag. Samtidigt slås jag över hur ledsen jag samtidigt var, vilket känslostyrt och bräckligt självförtroende jag hade och hur desperat jag var efter kärlek. Tror mycket av det bottnade i vilken osäkerhet som jag hade på flera delar av livet då. Jag bodde i andra hand på svartkontrakt på Hisingen och försörjde mig med utspridda timmar som personlig assistent. Yrket i sig kan vara väldigt roligt och givande på många sätt, men arbetsförhållandena   är och var miserabla. Man får asdåligt betalt och obefintlig arbetstrygghet. Sånt påverkar en så otroligt mycket. För min del påverkade det också hur jag såg på mig själv. När jag fick ett förstahandskontrakt, började plugga på heltid (och på så vis fick trygghet och stabilitet) blev allt bättre. Samtidigt är jag väldigt glad för dom där åren också, då det lärt mig otroligt mycket om människor. Jag tror den erfarenheten kommer jag ha väldigt stor nytta av i mitt yrkesliv framöver. Främst tror jag att det är viktigt att kunna hålla på med något som man trivs med (vilket inte är alla förunnade att varken ha möjligheten att göra eller ha möjlighet att välja). Är det då något som jag vill ta avstånd från i mina tidigare texter? Kanske att jsg i vissa texter uttryker mig sexistisk och och integritetslöshet något som jag då trodde var någon frigjordhet. Det var bara dumt och korkat. Det är precis lika korkat att vara sexist som kvinna som om jag hade varit man, queer eller vad som helst.

Välkommen vår!

Vårsolen spirar med löften om varmare tider. Jag inviger uteserveringen på Ilmoro och årets första italienska glass. Älskar det här stället och personalen som jobbar här. Mitt bord, mot en tegelvägg... I bland behöver saker inte vara så mycket komplicerade än så. I dag har jag dessutom pratat med en entreprenör som ville ha in mig i ett nystartat projekt. Låter såååå kul! Hade det varit 2010 hade jag inte tvekat en sekund. Nu är jag lite mer försiktig. Men jag vill och det hade varit sååå kul!

Hallå igen

Av en tillfällighet kom jag in på min gamla blogg och fick en sån lust att börja skriva igen! Saknar orden som får ta plats och långt berättande i en tid som annars präglas så mycket av effektivitet. och snuttifierade komentarer. Tänker att formen nog kommer vara ungefär densamma. Det vill säga stora och små vardagsbetraktelse. Störrsta skillnaden är nog att livet är rätt så annorlunda 😄. Dryga fem år är lång tid. Vi får se hur det blir... Hoppas att min stavning och gramatik är bättre i dag än vad den var då... He he

Nu är det klippt!

åh shit va fint det blev! Hemma från några fantastiska dagar vid kristallblått vatten och över 30 grader Italiensk varme var det snabba ryck med Klas framför klippbordet med några ungar hängande över oss. Men nu har den tagit form. En romantisk och poetisk film i vilsamt tempo. Jag blir alldeles kär i den! Särskilt i alla människor som varit med och gjort den. Tänk vilken tur man har ändå att ha mött alla dessa underbara och framför allt duktiga och ambitiösa människor.

Klas och Gorby, Sasha Becker och Ashkan Gods, Johanna Eriksson, Ulrik, Calle och Robin Jerabeck och sen så klart alla på Vrångö som varit så tillmötesgående och gästvänliga. Tack alla för en fantastisk insatts!

Sen vill jag tacka mig själv för att jag faktiskt lyckats genomföra allting och att det kommer att bli så bra! Dessutom under dom förutsättningar som var (2 dagar och 0 kr i budget). Det är bra, jävligt bra jobbat!

Kvällen avslutades med fest med ett gäng galna nyutexaminerade journalister samt Jonis och Magnus från Colour of love. Vissa stunder kan va så brutalt jävla bra!